Ett varv runt Roxen
I går var det söndag och på söndagar cyklar jag lite längre. Rullade ut Snövit genom dörren vid niotiden, redo att ta ett varv runt Roxen. Det blåste finfin sidvind på vägen ut mot Berg. Ni vet sådanhärsåfdan sidvind att man får hålla hårt i styret och styra lite lätt mot vinden för att inte blåsa av vägen typ. I övrigt gick det bra och ute vid Berg hade jag vaknat till i kroppen. Att jag alltid ska ha så lång startsträcka.
Fortsatte bort mot Stjärnorp . Cyklade förbi min gamla ridskola och vinkade till hästarna i hagen, tittade lite på Roxen på högersidan och tog ett bananätarstopp efter några mil. Första gången jag cyklade runt Roxen så visste inte riktig vad jag hade att vänta mig. Sn fortsatte jag i alla evighet med medvind och sidvind. Det rullade på bra, men jag fick inte riktigt till den där klockrena känslan som jag brukar få på långpass. Kände mig av någon anledning lite stressad trots att jag inte hade någon tid att passa och vägen mellan Stjärnorp och Norsholm innehöll en hel del korta backar upp och ner så det var svårt att hålla jämnt tempo. Jag föredrar långa sega motlut istället för detta upp- och nerpålande.
Hur som helst, trevligt fram till Norsholm, men sen kom motvinden och den var inte att leka med. Dels frös jjag trots att jag fick kämpa för att ens komma framåt och dels var jag trött. Hade noll tryck i benen, ont i rumpan och axlarna och dessutom var rundan inte lika trevlig att köra denna sträcka. Sista milen, från Linghem och hem, kändes som Mission Impossible. På något vis kom jag ändå hem och åtta mil kunde adderas till cykelkontot.
På kvällen i vår instruerade jag yoga och kroppen tackade ödmjukt för en timme på yogamattan efter en riktigt bra träningshelg.