Löpning när den är som bäst
I höstas gjorde jag illa min fot ordentligt när jag sprang loppet Kolmården Night Trail. Det tog åtta månader och enormt mycket rehab innan jag kunde börja springa lite smått igen. Rehab kör jag fortfarande, rörligheten i fotleden är nämligen 30% sämne än i den friska foten, men det går framåt och jag har inte ont. Sedan början av juli är jag även igång med löpningen lite smått igen och det är underbart.
Mitt mål, när jag startade den här bloggen, var att genomföra en svensk klassiker. Jag har nu cyklat Vätternrundan och simmat Vansbrosimningen, men bestämt mig för att det inte kommer att bli någon fortsättning på klassikern nu. 30 km Lidingölopp vågar jag mig inte på helt enkelt och med handen på hjärtat så gör det inget. Istället är jag så glad att jag kan springa igen.
I går sprang jag i skogen. Småstigar och lite obanat. Försiktigt, försiktigt eftersom min fotled inte är helt stabil än. Att springa i skogen är verkligen det bästa som finns. Helt underbart!
Förresten älskar jag mina nya skor från Inov8. En ganska minimalistisk terrängsko med lite drop och nära till marken. Köpte den för bara någon vecka sedan då sambon fick in mig på spåret orientering. Ett outforskat spår för mig som visat sig vara galet roligt. Så roligt att jag ska återkomma till det i ett eget inlägg.